En blå knäskål har väl ingen dött av

Jag skulle väl ljuga om jag sa att jag var överdrivet motiverad till att jobba denna Lördag efter gårdagens energikrävande kaos. Men jag är på plats, "öppetflaggan" står vid vägkanten, kaffet är påsatt och alla skotrar för både safari och uthyrning är tankade och uppställda. Så nu ska jag andas ut, äta en cashewnöt och dricka lite vatten innan Pelle och Krikk glider in.
 
Gårdagskvällen blev lugn. Kom hem, åt mat och landade på soffan alldeles för länge kollandes på Youtube-klipp. Jag sköt upp allt som egentligen var en prioritering och ångrade mig bittert när sängen skrek efter mig och jag var tvungen att duscha, laga matlådor och diska allt från fikat under safarit. Somnade ganska ovaggat och uppgivet igår. Men nog av negativitet! Nu är det en ny dag och den har ingenting med gårdagen att göra. Så det är bara att ladda om, ge järnet och sen förtjäna att återigen hamna i soffan framför Youtube.
 
Förövrig kändes det som jag krossade min vänstra knäskål idag när jag skulle dra igång en tvåtaktare och slant med foten i snön och dundrade ner i fotstödet. I och för sig är jag van att ständigt ha blåslagna knäskålar i och med att man alltid slår i kåpan i varje gupp. Men den här gången gör det ont. Och kommer nog synas betydligt mer. Men är man en badass-brud som mig överlever man även denna lilla skoterkrigsskada!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0