Att våga
Jag och min mamma bråkar nästan aldrig och är oftast överens. Men en situation som alltid gör att vi är oense är det här med att gå hem själv på kvällarna. Mamma envisas med taxi eller att hon ska köra, om jag inte har min bil med mig förstås. Och jag envisas med att "det är ju bara 10minuter". Problemet är att jag känner mig orädd och mamma är vettigare och tycker inte det är värt risken. Precis som en mamma ska resonera.
Men det här med rädslor då? Jag är inte rädd för att gå själv hem sent på kvällen. Men jag är rädd när jag sitter ensam i en hjullastare på natten. Jag är inte rädd för att göra aktiviteter som får adrenalinet att toppas men jag är livrädd för döden. Jag är inte rädd för att vara mig själv i alla lägen men jag är rädd för att släppa kontrollen och ge någon möjligheten att såra mig.
När man får ett perspektiv på saker och ting som exemplena ovan så blir det ganska självklart att man är rädd för det som påverkat än tidigare. Jag har aldrig hamnat i några problem när jag gått hem själv men jag har blivit förföljd när jag satt i hjullastaren. Jag har hoppat fallskärm och uppenbarligen vecklades skärmen ut och jag är still alive. Men det var en period i livet som jag trodde att jag skulle förlora min mamma. Jag har kommit långt på att bara vara jag och jag är inte mer än Nicole Wester och är inte det tillräckligt så finns det inget mer jag kan göra. Men jag har blivit sårad av kärleken. Av vänner. Jag har blivit sårad av sånt som kommit mig för nära.
Så för mig är rädslor så mycket mer än att hoppa tre meter för att man kliver in i lugn och ro i badrummet men sedan inser att det hänger en soft spindel där på elementet. För mig är rädslor ett kvitto på att man en gång vågat. Man tog steget, det blev en konsekvens och det är där man står nu och har alla möjligheter i världen att försöka jobba på det. Det kanske behövs en paus från just den delen i livet. Det kanske behövs en omväxling. Det kanske bara behövs ett annat synsätt på saker och ting. Men vad det än är som krävs så är ingenting ett hopplöst fall!
